Föreningen för hållbar utveckling

Rör min livsstil

Framtiden var så löftesrik. Ett plågsamt världskrig var slut och vi hade sluppit vara med. Tyska och japanska despoter hade förlorat. Atombomber hade fallit, men inte på oss. Nya läkemedel botade epidemier. En rysk despot försvann. Kolonier blev fria. Civilflyg skulle öppna världen och fick sitt skattefria bränsle. Striden om tobakens faror avgjordes och rökavvänjning blev modern. Bilar skapade bekväma familjeliv. Svenska varumärken blev kända ända ner i tropikernas djungler. Välfärd blev främsta slagordet och man slogs om att skapa mer frihet, mer förmåner, mer resurser. Tillväxt dyrkades.

 

  Men det blev inte den goda framtid som man såg fram mot för en generation sedan. En myrdalsk kris i befolkningsfrågan blev istället en reell katastrof. Plundring, svält, förgiftning mångdubblades istället för att bemästras. Ett massivt svek av den generationens politiker ledde oss in i en allt djupare global kris. Nya arter upptäcktes, men arter vi kände till försvann ännu snabbare. Skövlingen av naturresurser eskalerade. Landytor, växtlighet och djurliv utarmades. Och välfärdens nota växte. Avfall fyllde landytor, vattendrag och hav. Gifter spreds alltmer i vår omgivning. Tobaken som skulle bort beräknas idag döda en miljard människor närmaste sekel. Vi lever längre, men nya folksjukdomar har etablerats. S.k civil kärnkraft har spritt kärnvapen till allt fler länder och  kärnvapenkrig blir allt svårare att förebygga

 

  Men rör inte min livsstil är en filosofi som få vågar utmana. Al Gore fick frågan varför han inte som vicepresident tog upp miljöfrågorna trots sitt djupa engagemang. Politisk död, svarade han. Sant, men ändå inte. Det döda är inte de äkta  lösningarna på  dagens problem. Det som är dött är den struktur som skapats för ett förgånget samhälle och alla dess skenlösningar. I dag ekar det av löften om allt gott vi skall uträtta - om fem år, tjugo år, femtio år, ja till och med etthundratusen år. Men idag?  Ja, oändliga  politiska avlatsbrev i form av  konventioner, deklarationer, konferenser, verkningslösa utsläppsrätter, och tomma ord om målsättningar som  är bortglömda när de skall vara genomförda.

 

  Och nya lösningar lanseras som bara fortsätter på vägen utför. Havens öppna vidder koloniseras med olika slags energiaggregat.  Vildmark blir monokulturer för bränsle till fordon och maskiner. Fria landytor blir oframkomliga fält av solpaneler. Olja, kol och gas prospekteras och förbrukas snabbare än någonsin.

 

 Drastiska klimateffekter som inte längre är prognoser utan verklighet beskrivs idag. Vi är miljarder som upplever detta. Då måste också varje miljarddel av oss ta sin miljarddel av ansvaret för att skapa den hållbara framtid vi alla önskar  Det gör vi inte genom att exportera något till andra. Vi måste var och en acceptera att vår globala kris är en livsstilskris. Se på din koldioxidnota t ex! Du kan få ned den till vår etablerade målsättning 2000 kg per år genom enkla förändringar i ditt vardagsliv – men inte om du reser! Bil och flyg gör den förändringen omöjlig. Etanol, gas, el – alltsammans är relaterat till  utsläpp, om än i växlande grad.

 

  Vår politiska uppgift idag är, som vi ser det, att byta färdriktning i vår livsstil. Det kräver att vi rensar bort gamla absurda rabatter för verksamheter som förvärrar krisen. Vi behöver i deras ställe nya incitament som främjar en omläggning till en hållbar livsstil. Det kräver en revision av hela vår samhällsstruktur. Det är faktiskt  våra barn och deras efterkommande värda. Motsatsen till detta vill vi kalla en katastrofal generationsegoism.

 

  Vi betraktar helt enkelt dagens politiska partier som museiföremål, med sin bundenhet till klasser, trosriktningar och andra sociala skiktningar och sin retoriska hantering av kärnfrågan i vår globala kris.

 

GunnarNordenstam

 

Tel: 0302-12243

Fax: 0302-12243

E-mail: gunnarnordenstam@telia.com

Kontakta oss: